”Jag hade inte planerat att göra yrkeskarriär, men…”

– Jag hade inte planerat att göra yrkeskarriär, men det var ont om utbildade socionomer på den tiden. Jag var en bristvara, så det var lätt att få jobb, säger Karin Recksén om sin snabbt uppåtstigande yrkesbana som startade i mitten av 60-talet i Malmö, där hon som nybakad socionom bland annat fastställde faderskap, för att sedan blir förste socialassistent i Södra Sandby utanför Lund, som då var en egen kommun.
– Jag fick göra allt. Jag var sekreterare i samtliga nämnder och hade hand om alla socialtjänstområden.

Idag är Karin Recksén är en av Botkyrka kommuns representanter i Nestors seniorråd. Hon bor sedan slutet av 60-talet i Tullinge, en välmående del av Botkyrka där starka röster vill bryta sig ur Botkyrka för att skapa en egen kommun.
– Man tycker väl inte att det är tillräckligt fint att tillhöra Botkyrka kommun, säger Karin medan hon kör genom Tullinges grönskande områden med flerfamiljshus från 50-talet.

När Karin Recksén flyttade till Tullinge, med man och tre barn, var det meningen att hon skulle bli hemmafru.
– Jag var hemma i tre månader, sedan började jag klättra på väggarna. Jag sökte ett jobb i Huddinge och ett i Botkyrka. Jag började i Huddinge och fick senare jobb som socialdistriktschef i Vårby gård. Då, i början av 70-talet, var det många latinamerikaner som flyttade in. Jag arbetade bland annat med försörjningsfrågor för de latinamerikanska familjerna och vi startade en förskola med spansktalande personal.
I slutet av 80-talet blev Karin kommundelschef i Huddinge, med ansvar för kultur, skola, fritid, barn, familj- och äldreomsorg.
– Jag kunde social omsorg, men de andra sektorerna var inte mina områden, vilket ju inte var så lyckat. Men så såg organisationen ut.

När Karin gick i pension kom hon snart in föreningslivet, i PRO och KPR, kommunala pensionärsrådet. Just nu försöker hon att engagera andra PRO-medlemmar att starta upp en verksamhet kring frivilligt socialt stöd, där äldre personer ska stödja och hjälpa andra äldre som är ensamma och behöver sällskap, råd och stöd.
– Vi vill fånga upp och engagera äldre som tidigare i sitt liv jobbat med liknande frågor. Men det är svårt att få med folk. Jag tror att det beror på att ensamhet är ett känsligt ämne. Många är rädda och vill inte erkänna att sådan verksamhet behövs.
En annan fråga som Karin vill sätta på dagordningen, är att det bör byggas seniorboenden med rimliga hyror.
– Kommunerna har överlåtit mycket av bostadsplaneringen för seniorer som ännu inte behöver komma till särskilda boenden, åt byggföretagen. Jag tittade nyss på en lägenhet som kostade mer än 8 000 kronor i månaden. Tänk på alla kvinnor som har låg pension, som har varit hemmafruar större delen av sina liv. De kan ju inte flytta.