Vad krävs för att nya arbetssätt i socialtjänsten ska bli långsiktigt hållbara?
En färsk studie undersöker hållbarhet hos utvecklingsarbeten, med avstamp från implementering av IBIC (Individens behov i centrum).
Vad krävs för att implementering ska bli långsiktigt hållbar så att nya arbetssätt rutiniseras och byggs in på djupet i socialtjänstens verksamheter? Den frågan besvaras i en nyligen publicerad vetenskaplig artikel skriven av vår projektledare Emanuel Åhlfeldt, fil. dr i sociologi, tillsammans med David Isaksson och Ulrika Winblad, forskare resp. professor vid Uppsala universitet. Artikeln rör sig kring implementering av IBIC (Individens behov i centrum). Emanuel säger:
– IBIC ska inte bara implementeras i en enskild organisation, utan i ett kluster av organisationer som består av utförare i både offentlig och privat regi, och av beställare. Ett huvudfynd är att det visade sig vara viktigt med en ”öppen projektstrategi”. Det innebär att implementeringen koordineras med annat pågående förändringsarbete, att det tidigt görs en planering för hållbarhet, och att implementeringsarbetet utvecklas och anpassas löpande.
Studien bygger på enkätsvar från 135 verksamheter. Forskarna har identifierat en rad faktorer från tidigare forskning och testar vilka av dessa som är viktigast, och hur de är relaterade till varandra. Utöver detta diskuteras resultaten i förhållande till verksamheternas organisatoriska förutsättningar, vilket forskarna betraktar som ”en fragmenterad organisatorisk kontext”.
Artikeln är en del av ett forskningsprojekt finansierat av Forte som Nestor har gjort i samverkan med Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Hälso- och sjukvårdsforskning. Emanuel har under projektet varit associerad forskare vid denna institution.
Artikelns titel: ”Factors Explaining Program Sustainability: A Study of the Implementation of a Social Services Program in Sweden”. Författare: Emanuel Åhlfeldt, David Isaksson & Ulrika Winblad.
